Forever J

Allt är inte pest och pina i en ninjas liv. En källa till ständig glädje står att finna i J - den i särklass finaste människa världen har skådat. En solstråle i det ständiga mörkret, den utsträckta handen, leendet bland alla Ansiktslösa.

Att få kalla henne vän skänker mig en enorm tacksamhet. Att även hon kallar mig sin vän är obegripligt, men inte desto mindre upplyftande. Och på ett konstigt vis stämmer allt och inget; i så många ögonblick är hon som formgjuten i mallen "ninja-vän" - i många andra avseenden dess raka motsats. Ett liv med villa, man och barn brukar betyda att de enda intressen som existerar är villa, barn och man. Men med J hamnar allt det där på ända. Visst finns det där, både man- och barnanekdoter, och inte minst dessa tröstlösa försök till det perfekta villalivet - och vetskapen om att inte passa in i den mallen. Och just det senare är väl det som gör det hela så uppfriskande; vetskapen om den egna otillräckligheten inför en roll man inte riktigt behärskar, som man känner sig främmande inför även när man befinner sig i den. Som livet i stort i det lilla.

I stunder av glädje är J den jag vänder mig till för att dela ögonblick och hågkomster.

I stunder av sorg är J först att ta del av det svarta.

I stunder av vardaglighet är J den som får ett godmorgon-sms.

Jenny, du är en så sanslöst mycket bättre, ärligare och mer medmänsklig vän än jag någonsin trott mig förtjäna.

Tack, finaste.


Och låten är inte dålig i heller.

Half a person

And if you have five seconds to spare...


Alldeles för ofta ställs kravet på självinsikt, utan att ordet egentligen ges någon som helst innebörd. Allehanda spalter, tv-doktorer fylls med denna mumbojumbo-psykologi-lightvariant. OCh det låter så fruktansvärt enkelt: Lär känna dig själv! Lär älska dig själv!

Så jävla enkelt.

Eller så käkar man antidepressiva och går i terapi för att man kanske känner sig själv lite för fel. För att man inser att det där med självkärlek inte är så jäkla enkelt. För att man känner sig själv lite för väl, månne?

Självkärlek kan vare sig börja eller dö med det egna självet. Det börjar, lever, växer och spirar genom kärleken till och från andra. Att tro något annat leder till nästa självkännedom: självbedrägeriet.

Ljug för dig själv och var lycklig.

Var ärlig mot dig själv och var jävligt miserabel.

Kanske det där med kloster inte är en så dum idé, trots allt? Är man redan galen, varför inte ta steget fullt ut och tala med gud? När fan blir gammal och allt det där.

I went to London and died.

Friend or foe

Hur man lättast skiljer en vän från en fiende?

Fienden är den som i betydligt högre utsträckning intresserar sig för dig och ditt liv.

Published with Blogger-droid v1.7.4

På uppsuds

Egentligen har ninjor absolut ingenting med den här bloggen att göra. Mer än att dess skribent är en hemlig dito.

I övrigt kommer det mesta att handla om att krossa kapitalismen, döda gud, stoppa köttkonsumtionen, rädda världen undan klimathotet och rent allmänt skapa en lite trevligare jord för alla. Sprida ljus och mys, helt enkelt. Och om någon med avvikande uppfattning känner sig provocerad; mission accomplished.


När målet är uppnått.


Utöver detta kommer slumpmässiga tankar från en slumpmässig hjärna att finna sin hemvist bland dessa rader. I betydligt högre utsträckning än mässandet som anges ovan.

Den som lever får se; och beware of the Ninjas.

Over and out.

Game on

Hur det hela började...