And if you have five seconds to spare...
Alldeles för ofta ställs kravet på självinsikt, utan att ordet egentligen ges någon som helst innebörd. Allehanda spalter, tv-doktorer fylls med denna mumbojumbo-psykologi-lightvariant. OCh det låter så fruktansvärt enkelt: Lär känna dig själv! Lär älska dig själv!
Så jävla enkelt.
Eller så käkar man antidepressiva och går i terapi för att man kanske känner sig själv lite för fel. För att man inser att det där med självkärlek inte är så jäkla enkelt. För att man känner sig själv lite för väl, månne?
Självkärlek kan vare sig börja eller dö med det egna självet. Det börjar, lever, växer och spirar genom kärleken till och från andra. Att tro något annat leder till nästa självkännedom: självbedrägeriet.
Ljug för dig själv och var lycklig.
Var ärlig mot dig själv och var jävligt miserabel.
Kanske det där med kloster inte är en så dum idé, trots allt? Är man redan galen, varför inte ta steget fullt ut och tala med gud? När fan blir gammal och allt det där.
I went to London and died.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar