Kärlek & Uppror (del 2)

Vi människor är inte så jäkla unika. Långt därifrån. Jakten på särprägel och individualisering gör oss snarare mer och mer strömlinjeformade. Mallen krymper allt mer, och den ena kopian blir den andra lik.

Ändå finns där något, och detta något går inte att sätta fingret på. Jag kan inte byta plats på två individer jag båda har relationer med, och bibehålla det som var.

För trots alla våra likheter finns där något unikt - och detta unika uppstår, lever och dör med relationen till Den Andre. Varje enskild relation har sina spelregler, sina oskrivna lagar och känslor. Oavsett om det är ens livs kärlek eller en snuvig chef.

Detta unika, detta omfång av relationer vi har till och med våra medmänniskor, är det som formar oss, när oss och i vissa fall förgör oss.

Att avsluta en relation är att amputera sig själv. Att inleda en relation att få en extra stortå. Att fördjupa och vidareutforska en relation är det största av allt; först då förstår man att den extra stortån skänker välbehövlig balans.

Published with Blogger-droid v1.7.4